I juli hade jag glädjen att lyssna på ett föredrag med Mats Bergqvist, en av våra tunga ambassadörer med placeringar på strategiska poster i Israel, England och Finland.
Mats gav en inblick i världshistorien från Berlinmurens fall 1989.
Världen övergick då, som någon skrev, från kallt krig till ljummen fred. En kort sammanfattning av Mats föredrag kommer här:
”Vad förväntade man sig då efter Berlinmurens fall?
- Att en ny världsordning skulle skapas med FN som centrum? Det kom på skam redan 1991 då Jugoslavienkrigen började i samband med Titos fall.
- En unipolär värld där supermakten USA skulle styra? Detta blev mycket kortvarigt.
- En multipolär värld med nya maktcentra. En förväntan som låg sanningen nära då länder som Kina, Indien, Brasilien, EU och USA samt med ett självsanerat Ryssland fått större och större inflytande på världspolitiken.
- En bipolär politisk värld, vilket tack och lov inte tycks bli fallet.
Ingen förväntan men en realitet blev att EUs beslutförmåga rubbades med kriget mellan Serbien och Kosovo, ett i Europa otänkbart grymt krig som upplöstes mera av tur än skicklighet från beslutfattarnas sida.
Hur påverkade allt detta Sverige och vår politik?
Anslutning till EU möjliggjordes då Finland fick nya frihetsgrader. Utan detta hade Sverige fortfarande stått isolerat i Norra Europa.
En dramatisk kulturell förändring skedde också på det politiska planet. Balansgången blev enklare och till och med upphörde. Inom byråkratin tar detta dock många år att anamma.
Berlinmurens fall och dess betydelse kan enligt Mats Bergqvist jämställas med andra stora händelser som t.ex. Engelbrekts upproret och 30-åriga kriget”
Veckan efter att jag lyssnat på Mats föredrag läste jag en artikel i Svd om massakern i Srebrenica (se artikel nedan) och blev återigen påmind om vikten av att se EU som i första hand ett fredsprojekt.
Det som hände i Srebrenica får inte hända igen, väl värt att tänka på nu när det hörs tydligt främlingsfientliga tongångar i allt fler europeiska regeringar och vi ser hur högerextrema partier växer i flera länder. När vi nu ska rösta om ett par veckor har vi möjlighet att själva göra ett aktivt val. Vi hör tydligt främlingsfientliga tongångar från SD...
Se till att de hamnar utanför Sveriges riksdag.
Liberala hälsningar
/Tomas
Denna artikel är hämtad från Svenska Dagbladet, Utrikes, sidan 017, den 12 juli 2010
Tiotusentals människor samlades igår i den bosniska staden Srebrenica för att minnas massakern där 1995.
Närmare 8000 män och pojkar mördades av bosnienserbiska styrkor den 11 juli 1995 i stadens omgivningar. Området var då en bosnienmuslimsk enklav i ett serbkontrollerat område men hade av FN deklarerats som en fredad zon.
Massakern räknas som den värsta i sitt slag sedan andra världskriget.
Vid en minnesceremoni, där Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan var huvudtalare, begravdes igår också närmare 800 nyligen identifierade kvar- levor efter massakerns offer.
- Hur kan man glömma, hur kan man förlåta, frågade sig 57-åriga Ramiza Gurdic, som begravde sin son Mehrudin, knappt 17 år när han mördades. Han läggs nu i samma grav som en bror på den enorma kyrkogården Potocari nära staden.
- Jag somnar med smärtan och vaknar med sorgen, sade Gurdic i samband med cememonin.
Det tog nästan en månad innan omvärlden förstod att de bosnienserbiska styrkorna genomfört en massaker av oanade mått mot alla män över 16 år från Srebrenica. Hård kritik riktades senare mot den nederländska FN-styrkan på plats som inte ingrep mot bosnienserberna och deras militäre ledare Ratko Mladic.
Denne anses vara huvudansvarig för massakern men är fortfarande på fri fot eftersom han skyddas av olika grupper i Serbien där han tros hålla sig gömd. Att han inte gripits och ställts till ansvar är fortfarande ett öppet sår och hindrar en fullständig normalisering av relationerna mellan Serbien och omvärlden.
Samtliga presidenter i de länder som uppstod ur Balkankrigen var också närvarande under gårdagens ceremoni, så även Serbiens president Boris Tadic. Detta har väckt starka reaktioner bland offrens anhöriga.
- Han borde skämmas över att komma till Potocari när han inte lyckats gripa Mladic, sade Hatidza Mehmedovic, på väg att begrava sin make och två söner.
Serbien försökte i åratal förneka massakerns omfattning. Först i mars i år, och bara sedan den EU-sinnade Tadic tagit initiativet, kunde det serbiska parlamentet rösta igenom en resolution som fördömde massakern och bad offren och deras anhöriga om förlåtelse.
Bosnienserbernas ledare Radovan Karadzic, som planerade den blodiga etniska rensningen under konflikten, greps i Belgrad 2008. Han står nu inför rätta vid krigsförbrytardomstolen i Haag, åtalad för folkmord.
"Det som hände i Srebrenica får aldrig hända igen...Det är när nation oförsonligt ställs mot nation, rakt genom stats- och andra gränser, som faran för folkmord blir överhängande. Europa är värnet mot att det ska kunna hända igen, skriver Sveriges utrikesminister Carl Bildt, vid tiden för massakern moderatledare och EU:s Balkanmedlare, i sin blogg.
